Rusukki kämpar för att en ny finskspråkig förskoleavdelning i Uppsala ska öppnas!

På Brune förskola finns sedan tidigare en helt finskspråkig avdelning som är helt full, och lediga platser tillkommer inte förrän de äldsta barnen ska till 6-års verksamhet efter nästa sommar. En lösning framöver måste hittas till de tio barn som står i kön, en kö som hela tiden har fyllts på av nya barn. Rusukki har i samrådsamöten med kommunen försökt arbeta för att en ny helt finskspråkig avdelning ska öppnas och ett tag i våras trodde vi att vi hade lyckats, men kommunen backade. De anser att för få barn förnuvarande står i kön. Kommunens senaste förslag och det de vill driva igenom är en blandad avdelning med både tvåspråkiga och enspråkiga barn enligt följande:
 "Barnen skulle erbjudas finska varje dag i den blandade gruppen. De kan träffa Igelkotten/Siili (Brunes finskspråkiga avdelning) en dag i veckan, ha en utflyktsdag i veckan, ha sångsamling varje vecka. Man kan erbjuda 3-timmars undervisning i finska med modersmålsenheten en eller två gånger i veckan. Vidare ordnar man med program så som Sagoväskan, Mumins musikklubb och finskspråkig teater".
Avdelningen får eventuellt en finskspråkig pedagog. De andra blir enbart svenskspråkiga.
 
Rusukki stöder inte förslaget och här ser ni våra kommentarer och synpunkter till kommunens planer angående den ”tvåspråkiga förskoleavdelningen”. Dessa framförde vi vid samrådsmötet med kommunen 30/9. 

-I minoritetslagen står att barnen har rätt till förskoleverksamhet helt eller delvis på finska, inte enbart modersmålsstöd i finska. Man kan inte kalla den planerade avdelningen för tvåspråkig (vilket man också gör) eftersom finska inte alls är arbetsspråket.

-Att arbeta som en ”tvåspråkig avdelning”, på det föreslagna sättet är rent praktiskt mycket svårt även om någon i personalen så småningom skulle vara tvåspråkig, eftersom ”arbetsspråket / vardagsspråket” i alla fall skulle vara svenska. En stor del av barnen kommer ju att vara svenskspråkiga, inte tvåspråkiga, och deras behov kan inte negligeras.

-Hur är det tänkt att man ska göra när barnen kommer till Igelkotten? Ska Igelkottens personal, som redan arbetar med 26 barn, även ta hand om den andra avdelningens ”finska” barn? Detta känns inte som en riktigt genomtänkt idé. Och vad säger den övriga personalen (de som inte följer med de ”finska” barnen till Igelkotten och till alla utflykter) och de ”svenska” barnens föräldrar om att så mycket tid och resurser används till sådant? Vi kan se framför oss hur missnöje och konflikter skapas kring sådana här arrangemang.

-Planeringen innebär att barnen kommer att befinna sig i fyra eller fler sammanhang per vecka med nya barn/vuxna och i nya lokaler. Ska de enspråkiga kamraterna bli kvar på avdelningen när de tvåspråkiga går sin iväg? Vad gör detta med gruppen som helhet?

- Lekspråket barnen emellan på avdelningen Igelkotten är ofta svenska. Det är i kontakten med pedagogerna som barnen uppmuntras att använda finskan och det har visat sig att det så småningom leder till goda resultat. I en blandad grupp kommer majoriteten av eller alla pedagogerna att vara endast svenskspråkiga och då försvinner eller minimeras barnens möjligheter att tillgodogöra sig det finska språket genom pedagogerna och att bli vana vid en verksamhet som sker på finska. Vad återstår då? Dessutom är det troligt att de ”finska” barnen från den nya avdelningen skulle tala svenska med Igelkottens barn, eftersom verksamheten på hemavdelningen sker på svenska. Det skulle kunna vara så att man på det viset även försvårade det finskspråkiga pedagogiska arbetet på Igelkotten. Om helt nya, oprövade tvåspråkiga verksamhetsformer ska utvecklas, måste man ha kunskaper i vad tvåspråkighet i svenska och ett förhållandevis svagt minoritetsspråk som finska innebär i Sverige. Man måste också vara kunnig i tvåspråkighetsdidaktik, och hela den blivande personalen måste skolas in i vad sådant innebär.

 
Vi ser inte ovanstående alternativ som ett möjligt sätt att stödja barnens tvåspråkighet; det krävs mycket mer än punktvisa språkstödsinsatser några gånger i veckan. Dessutom vill vi en gång till betona att barnen enligt minoritetslagen har rätt till förskoleverksamhet helt eller delvis på finska, inte enbart modersmålsstöd i finska. Vårt alternativ är att öppna ytterligare en helt finskspråkig förskoleavdelning och att arbeta så som man gjort på Igelkotten, d.v.s med tvåspråkig personal och en verksamhet som drivs på finska. I början kan de tomma platserna bekostas med hjälp av statsbidraget.
 
Kunta väittää ettei kiinnostus suomalaista osastoa kohtaan ole kovin suuri ja ettei tämän takia voi avata toista kokonaan suomalaista osastoa. (Yksinkertaisesti siksi ettei lapsia ole tarpeeksi). Tämän takia KAIKKIEN suomalaisesta osastosta kiinnostuneitten olisi tärkeää laittaa lapsensa jonoon. Lapsen voi laittaa jonoon yhden kuukauden ikäisenä.
Täältä löydät tietoa suomenkielisestä esikoulusta.

Ottakaa mielellään yhteyttä meihin jos tämä asia kiinnostaa teitä! rusukki@gmail.com
Ta gärna kontakt med oss om det här intresserar er! rusukki@gmail.com
 

Kommentit