På Brune förskola finns sedan tidigare en helt finskspråkig avdelning som är helt full, och lediga platser tillkommer inte förrän de äldsta barnen ska till 6-års verksamhet efter nästa sommar. En lösning framöver måste hittas till de tio barn som står i kön, en kö som hela tiden har fyllts på av nya barn. Rusukki har i samrådsamöten med kommunen försökt arbeta för att en ny helt finskspråkig avdelning ska öppnas och ett tag i våras trodde vi att vi hade lyckats, men kommunen backade. De anser att för få barn förnuvarande står i kön. Kommunens senaste förslag och det de vill driva igenom är en blandad avdelning med både tvåspråkiga och enspråkiga barn enligt följande:
"Barnen skulle erbjudas finska varje dag i den blandade gruppen. De kan träffa Igelkotten/Siili (Brunes finskspråkiga avdelning) en dag i veckan, ha en utflyktsdag i veckan, ha sångsamling varje vecka. Man kan erbjuda 3-timmars undervisning i finska med modersmålsenheten en eller två gånger i veckan. Vidare ordnar man med program så som Sagoväskan, Mumins musikklubb och finskspråkig teater".
Avdelningen får eventuellt en finskspråkig pedagog. De andra blir enbart svenskspråkiga.
Rusukki stöder inte förslaget och här ser ni våra kommentarer och synpunkter till kommunens planer angående den ”tvåspråkiga förskoleavdelningen”. Dessa framförde vi vid samrådsmötet med kommunen 30/9.
-I minoritetslagen står att barnen har
rätt till förskoleverksamhet helt eller delvis på finska, inte enbart
modersmålsstöd i finska. Man kan inte kalla den planerade avdelningen
för tvåspråkig (vilket man också gör) eftersom finska inte alls är
arbetsspråket.
-Att arbeta som en ”tvåspråkig avdelning”,
på det föreslagna sättet är rent praktiskt mycket svårt även om någon i
personalen så småningom skulle vara tvåspråkig, eftersom ”arbetsspråket /
vardagsspråket” i alla fall skulle vara svenska. En stor del av barnen kommer
ju att vara svenskspråkiga, inte tvåspråkiga, och deras behov kan inte
negligeras.
-Hur är det tänkt att man ska göra när
barnen kommer till Igelkotten? Ska Igelkottens personal, som redan arbetar med
26 barn, även ta hand om den andra avdelningens ”finska” barn? Detta känns inte
som en riktigt genomtänkt idé. Och vad säger den övriga personalen (de som inte
följer med de ”finska” barnen till Igelkotten och till alla utflykter) och de
”svenska” barnens föräldrar om att så mycket tid och resurser används till
sådant? Vi kan se framför oss hur missnöje och konflikter skapas kring sådana
här arrangemang.
-Planeringen
innebär att barnen kommer att befinna sig i fyra eller fler sammanhang per
vecka med nya barn/vuxna och i nya lokaler. Ska de enspråkiga kamraterna bli
kvar på avdelningen när de tvåspråkiga går sin iväg? Vad gör detta med gruppen
som helhet?
- Lekspråket barnen emellan på avdelningen Igelkotten
är ofta svenska. Det är i kontakten med pedagogerna som barnen uppmuntras att
använda finskan och det har visat sig att det så småningom leder till goda
resultat. I en blandad grupp kommer majoriteten av eller alla pedagogerna att
vara endast svenskspråkiga och då försvinner eller minimeras barnens möjligheter
att tillgodogöra sig det finska språket genom pedagogerna och att bli vana vid
en verksamhet som sker på finska. Vad återstår då? Dessutom är det troligt att
de ”finska” barnen från den nya avdelningen skulle tala svenska med Igelkottens
barn, eftersom verksamheten på hemavdelningen sker på svenska. Det skulle kunna
vara så att man på det viset även försvårade det finskspråkiga pedagogiska
arbetet på Igelkotten. Om helt nya, oprövade tvåspråkiga verksamhetsformer ska
utvecklas, måste man ha kunskaper i vad tvåspråkighet i svenska och ett
förhållandevis svagt minoritetsspråk som finska innebär i Sverige. Man måste
också vara kunnig i tvåspråkighetsdidaktik, och hela den blivande personalen
måste skolas in i vad sådant innebär.
Vi ser inte ovanstående alternativ som
ett möjligt sätt att stödja barnens tvåspråkighet; det krävs mycket mer än
punktvisa språkstödsinsatser några gånger i veckan. Dessutom vill vi en gång
till betona att barnen enligt minoritetslagen har rätt till förskoleverksamhet
helt eller delvis på finska, inte enbart modersmålsstöd i finska. Vårt
alternativ är att öppna ytterligare en helt finskspråkig förskoleavdelning och
att arbeta så som man gjort på Igelkotten, d.v.s med tvåspråkig personal och en
verksamhet som drivs på finska. I början kan de tomma platserna bekostas med
hjälp av statsbidraget.
Kommentit
Lähetä kommentti