6.6.2014

Onnelassa tilanne muuttumassa täysin?












Rusukki on monta kertaa lähettänyt kunnalle valituksia suomen kielen vähäisestä roolista suomenkielisessä hoitokoti Onnelassa. Myös neuvonpidoissa on esitetty huoli siitä, että suomenkieli on joutunut syrjään Fortuna Onnelan hoitokodissa. Keskusteluja on pidetty kunnan virkamiehien ja politiikkojen kanssa. Myös Uppsalan suomalainen seurakuntaryhmä on ollut mukana painostamassa. Onko tilanne nyt muuttumassa täysin? Tämän viikon neuvonpidossa Attendon väki vakuutti, että suomea tästä lähtien todella nostetaan Onnelassa, työrutiinit on uusittu niin että "finska språket är det naturliga arbetsspråket på Onnela", sinne ei enää lähetetä vanhuksia jotka eivät halua nimen omaan suomenkielistä hoitoa(!), yksikieliset työntekijät vaihdetaan suomen kieltä osaaviin nyt kun ruotsinkieliselle osastolle rekrytoidaan kaksi uutta työntekijää jne. Kukaan ei enää väittänyt vastaan missään asiassa. Auttoivatko valittuksemme vihdoinkin? Tässä näette osan kirjeestä, jonka lähetimme kunnan virkamiehille, Attendolle ja politiikoille ennen kesäkuun neuvonpitoa. 

"Under ett par års tid har vi i Sverigefinnarnas språk- och kulturförening i Uppsala upprepade gånger uttryckt vår oro gällande språkpolicyn på Onnela. Det har vi gjort i samband med otaliga samråd med kommunen men även under träffar med politiker och representanter för Attendo. Den finskspråkiga församlingsgruppens diakon och frivilliga har berättat för oss om hur Onnela har blivit alltmer svenskspråkigt (hör svt reportage) och hur t o m de äldre uppmanats att tala svenska med personalen. Detsamma har vi hört från anhöriga och medlemmar i personalen som velat vara anonyma. 
Vi har också tidigare hört talas om ett språkförbud men sedan fått höra från Attendos representanter att detta inte stämmer, inget förbud att tala finska finns. Istället menar Attendos representater att man bara påpekat att det ibland av artighetsskäl är lämpligare att tala svenska eftersom alla i personalen inte kan finska.

Nu har vi också fått motta en kopia på s. k. arbetsrutiner på Onnela där det under rubriken ”Språket under arbetstid” står följande:

Under arbetstid ska man alltid tala svenska. Inget annat är tillåtet om man inte är hos en brukare och talar dennes språk. Denna rutin finns av hänsyn till våra brukare och arbetskamrater. På sin rast får man tala vilket språk man vill.”  En lite lustig, kanske symptomatisk, detalj är att finska språket inte nämns alls i rutinerna trots att det rör sig om en finskspråkig avdelning, utan det talas om svenska, ”annat” och ”brukarens språk.”

Om det stämmer att sådana rutiner gäller på Onnela är detta ytterst allvarligt, inte minst eftersom man tidigare dementerat att så vore fallet. Att man på ett finskspråkigt äldreboende förbjuder den finskkunniga personalen att tala finska sinsemellan på sin arbetstid ger upphov till en rad allvarliga missförhållanden:

1.      Det blir inte den trygga, bekanta, finska miljön som en finskspråkig avdelning ska erbjuda de gamla som sökt sig dit för språkets skull. Det blir en miljö där alla snart lär sig att det anses oartigt och negativt att använda finska. Det ligger nära till hands att tro att de gamla som inte vill vara till besvär inte ens vågar be om att personalen ska tala finska med dem.
2.      Den finskspråkiga personalen får inte den möjlighet till glädje och träning av att använda sina kunskaper i finska i arbetet – något som en finskspråkig avdelning ska kunna erbjuda de anställda. I verkligheten ses inte finskan som ett plus eller en merit hos de anställda utan tvärtom som ett problem eftersom man måste förbjuda dem att använda sig av sina språkkunskaper.
3.      De icke-finskkunniga som rekryteras till den finskspråkiga avdelningen kan känna att de hamnat på fel ställe när de förstår att de äldre egentligen har ett behov och en rätt att kommunicera på finska, medan de själva måste tvinga de äldre att lyssna på och tala svenska.
4.      Slutligen bryter Attendo, och därmed även Uppsala kommun, flagrant mot den europeiska ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter som Sverige ratificerade 2000 och som ingår som grund för den nationella minoritetspolitiken. Konventionens art. 10.1 lyder som följer: ”Parterna åtar sig att erkänna att varje person som tillhör en nationell minoritet har rätt att fritt och utan ingripande använda sitt minoritetsspråk privat och offentligt, muntligt och skriftligt.”

I Uppsala finns äldreboendet Fortuna/Onnela som har 10 platser för finskspråkiga äldre dementa och 10 platser för andra äldre vårdbehövande. Vi hoppas och tror att vår kommun, Sveriges fjärde största kommun, kan se till att dessa 20 av de sammanlagt närmare 900 finskspråkiga äldre i Uppsala kan få en trygg vård på sitt eget språk, av finskkunnig personal, så som tanken var när Onnela startade sin verksamhet. De politiskt ansvariga har nu lovat att avtalet mellan kommunen och Attendo ska justeras så att finskspråkig vård och omsorg ska tas upp som ett ska-krav. Men innan de nya bestämmelserna börjar gälla vill vi betona att Onnelas språkpolicy är ett tecken på att man inte har förstått språkets betydelse och inte heller förstått syftet med en finskspråkig avdelning för de äldre. Det finns kunskap och erfarenheter att hämta på nära håll, exempelvis i Suomikoti, Mälarkoti och det finska äldreboendet i Upplands Väsby, där omsorg på eget språk är den självklara kärnan i verksamheten. En total omvärdering av finskans betydelse på Onnela behövs för att vända den nuvarande negativa trenden. Vi anser att följande tre språkkriterier måste uppfyllas för att Onnela ska kunna kallas för en finskspråkig avdelning:

1.      Att kunskaper i finska krävs av all ordinarie personal på den finskspråkiga avdelningen
2.      Att personalen uppmuntras att tala finska sinsemellan och med de äldre för att skapa en trygg finskspråkig miljö för de äldre
3.      Att finska språket blir det självklara kännetecknet för Onnelas verksamhet"

Muuttuuko tilanne Onnelassa nyt?

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti