18.9.2013

Nationella minoriteter -rättigheter och möjligheter


 
 
 
 
 
 
 
Nationella minoriteter
– inte invandrare
Det finns got t om missuppfattningar om de nationella minoriteterna.
En av de vanligaste är att man kallar dem för invandrare.
– När man pratar om invandrare handlar det om integration
och att komma in i det svenska samhället. Minoritetsgruppen
är raka motsatsen, de har alltid funnits i Sverige och är väl integrerade.
För dem handlar det om att upprätthålla och bevara
kulturen och språket, säger Lennart Rohdin, chef för enheten
för minoritetsfrågor på Länsstyrelsen i Stockholm.
De nationella minoriteterna är folkgrupper som skiljer sig
från majoritetsbefolkningen och som har funnits av hävd på
svenskt territorium. Det betyder att de funnits här i princip
lika länge som vi har haft statsbildningen Sverige, alltså sedan
Gustav Vasas tid 1523.
– Samerna som är ett urfolk har förstås varit här ännu längre,
kanske flera tusen år. Och finska har talats på Nordkalotten
i upp emot tusen år, säger Lennart Rohdin.
Stockholm har haft en finsk befolkning sedan 1200-talet
och finktalande har funnits i Bergslagen sedan medeltiden.
Romer har funnits i Sverige sedan Gustav Vasas tid och judar
sedan 1600-talet.
 
Ibland hör man folk säga saker som: Vi bor ju i Sverige och
då ska vi väl tala svenska? Lennart Rohdin påpekar att tanken
på en nation med ett språk är en ganska sentida konstruktion
som växte fram på 1800-talet. Dessförinnan när kungarna styrde
länderna i Europa brydde man sig mindre om vilka språk
folk talade, så länge man betalade skatt.
År 1809 delades Sverige och traumat efter freden ledde till
att man började fundera på vad som egentligen är svenskt.
– Minoriteter som alltid funnits trängdes undan och osynliggjordes.
Egentligen kanske inte alltid så illasinnat menat
men det fick stora konsekvenser och lämnade stora sår.
Skolpolitiken som genomfördes i slutet av 1880-talet och
som levde kvar till mitten av 1900-talet fick ödesdigra konsekvenser
för samer och tornedalingar. Barnen, som ofta bara
kunde samiska eller finska, fick endast prata svenska i skolan
och bestraffades fysiskt. Och de fick lära sig att deras språk
och kultur inte var värt något.
– Det har satt sina spår och påverkat deras vilja och förmåga
att upprätthålla språket och kulturen.
At t Sverige överhuvudtaget har en minoritetspolitik i dag
var inte självklart men 1999 klubbades lagen om de nationella
minoriteterna. De första tio åren blev något av en prövoperiod.
Erkännandet var viktigt men i praktiken hände inte
mycket. När regeringskansliet 2006 skickade ut en enkät om
minoritetsarbetet till Sveriges kommuner fick de svar som: vi
behandlar alla invandrare lika. En del svarade inte alls.
– Många har inte förstått att lagen gäller i hela Sverige,
även om man inte är förvaltningsområde har man ett ansvar
att informera om rättigheter och skyldigheter och se till att
det finns samråd.
Kommunerna kan själva ansöka om att få bli förvaltningsområde
och ansökningarna har strömmat in snabbare än någon
vågat hoppas.
– Det beror framförallt på minoriteterna själva som påverkat
kommunerna. Vi upplever att de kommuner som ansökt
själva om att få ingå också är de som har störst engagemang,
säger Lennart Rohdin.
 
Läs mer om nationella minoriteter i den här broschyren från Länsstyrelsen.
Läs mer om nationella minoriteter på Länsstyrelsens hemsida.

 

 
 
 
 
 

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti